Marianne Öqvist

”Mitt första möte med Mariannes textila konstverk skedde på konsthallen i Boden. Hennes enkla och lekfulla bildspråk gav ett starkt och omedelbart intryck, begripligt och lustfyllt utan stora gester.

Hos många målare kan man möta ett negativt förhållande till det dekorativa., den inställningen är mer ovanlig hos konstnärer som arbetar med textilt material.

Textilkonstnärernas utgångspunkt är dekoration, samspel med tekniken, rumslig och praktisk funktion. Många går sedan vidare från detta och ägnar sig åt bilden och seendets upptäcktsfärder i samtiden. Till dessa hör Marianne, som med sitt reducerade formspråk öppnar spännande luckor i sin mönster, tecken och symboler i vår tid.

Bildspråket är rytmiskt. Det avtar och växer i styrka beroende av de upplevelser som gestaltas. Användandet av olika material som till exempel plåt, plast och trä skapar konstverk som har sitt naturliga ursprung i den norrländska naturen – ett ungt och spännande konstnärsskap.”
/ Roger Wikström, 1993

”Marianne Öqvist var konstnär i varje fiber. Det var som om hon hela tiden befann sig i en process att ta in omvärlden med sina ovanligt långa känselspröt och omvandla den till konst. Marianne drevs av en aldrig sinande lust till färg och form. Hon hade en exceptionell känsla för form och var helt öppen när det kom till val av material och verktyg. Det bestämdes helt av syftet. Marianne gjorde heller aldrig någon skillnad mellan konsthantverk och konst. Hon var ständigt gränsöverskridande och orädd när det gällde uttrycket. Vare sig det handlade om att designa lovikkavantar eller att skapa stora resurskrävande installationer var det samma lust som drev henne.

De sista åren präglades starkt av hennes sjukdom, bröstcancer, som hon utforskade konstnärligt med oforminskad styrka. Marianne Öqvist gick bort 2005. Hennes konstnärsskap torde vara något av det mer intressanta och unika som Norrbotten haft.”
/ Ulf Boström, 2018

”Livet är för kort för att dricka ur fula glas.”
/ Marianne Öqvist, 2001